chamonix i mitt hjärta
en vecka är nu spenderad på detta underbara ställe, jag får inte nog, kan inte sitta still & har en bubblande kärlekskänsla i magen 24/7. att vara på ett ställa där folk ler när man möter dem & kläcker ut ett klatchigt bonjour (bullshit att fransmän är sura, dom kan bara inte komunicera) vilket är trist i & för sig, speciellt när det är omöjligt att fråga efter ställen & dylikt, då rycker dom bara på axlarna & ler ett flin som betyder (jag kan engelska men är för stolt över mitt land för att använda mig utav det, synd för dig)
trots att jag hittils bara har ägnat dagarna till att strosa runt, med blicken vänd uppåt mot alla vita toppar & kisat mot solen. så blir jag inte less på det, tvärtom. jag vill inte börja jobba, jag vill bara vara. vill såklart kunna köpa mig ett par skidor, därför man är här gissar jag & har fått väldigt konstiga blickar när man sagt att man inte testat slopesen än.
nu medans våra sambosar befinner sig i backen sedan arla, så tar jag & malin återigen en promenad, då det enda vi säger under närmsta timmen kommer att bli... woooow, det är så mäktigt. eller shit, det här är helt sjuuuukt. eller, fan jag fattar inte att vi är här.
igår blev vi även gästad av kaj zackrisson (en världskönd extremåkare) som knackade på dörren & ville hämta sitt liftkort som han bevarat i vår lägenhet, bara en sån grej talar om hur skön stämningen är här nere.
ni är välkomna att hälsa på!
trots att jag hittils bara har ägnat dagarna till att strosa runt, med blicken vänd uppåt mot alla vita toppar & kisat mot solen. så blir jag inte less på det, tvärtom. jag vill inte börja jobba, jag vill bara vara. vill såklart kunna köpa mig ett par skidor, därför man är här gissar jag & har fått väldigt konstiga blickar när man sagt att man inte testat slopesen än.
nu medans våra sambosar befinner sig i backen sedan arla, så tar jag & malin återigen en promenad, då det enda vi säger under närmsta timmen kommer att bli... woooow, det är så mäktigt. eller shit, det här är helt sjuuuukt. eller, fan jag fattar inte att vi är här.
igår blev vi även gästad av kaj zackrisson (en världskönd extremåkare) som knackade på dörren & ville hämta sitt liftkort som han bevarat i vår lägenhet, bara en sån grej talar om hur skön stämningen är här nere.
ni är välkomna att hälsa på!
Kommentarer
Trackback
